Läkemedelsutbyte
Utbyte av läkemedel togs i bruk i april 2003 i Finland. Fimea upprättar varje kvartal en förteckning över sinsemellan utbytbara läkemedelspreparat. Apoteken är skyldiga att under vissa förutsättningar byta ut ett receptförskrivet preparat mot det allmänt tillgängliga utbytbara preparat som är billigast eller vars pris avviker litet från det billigaste preparatets pris.
Ett läkemedel får dock inte bytas ut om den som förskrivit läkemedlet förbjudit utbyte på medicinska eller terapeutiska grunder genom att anteckna förbudet på receptet eller om den som köper läkemedlet motsätter sig utbyte (Läkemedelslagen 395/1987). Den som köper ett läkemedel har dessutom alltid rätt att få det vid tidpunkten för expedieringen i realiteten billigaste utbytbara läkemedelspreparatet, om inte den som förskrivit läkemedlet har förbjudit utbyte på medicinska eller terapeutiska grunder.
Potentiell inbesparing vid utbyte av läkemedel
Enligt statistiken för 2021–2023 finns det fortfarande en årlig skillnad i läkemedelskostnaderna på nästan 50 miljoner euro när man jämför de expedierade läkemedelspreparaten med de billigaste utbytbara preparaten vid tidpunkten för expedieringen (bild 1). Situationen har varit densamma i flera år. Den största skillnaden finns bland de läkemedel som omfattas av referensprissystemet.
Bild 1. Kostnadsskillnaden mellan det expedierade och det förmånligaste läkemedlet jämfört med det billigaste preparatet på inköpsdagen 2021–2023. Skillnaden mellan kostnaderna för det billigaste och det expedierade preparatet har beräknats genom att från läkemedelsexpedieringens kostnader dra av både expedieringsavgiften och priset på det billigaste utbytbara preparatet på inköpsdagen.
Bild 1 i tillgänglig form (pdf)
Om alla läkemedelspreparat för vilka läkemedelsutbyte inte har förbjudits hade bytts ut mot det förmånligaste tillgängliga preparatet, skulle alla dessa utbyten årligen ha gett en total besparing på upp till 20 miljoner euro i läkemedelskostnaderna (bild 1, orsakerna 1 och 4 till att läkemedelsutbytet har förbigåtts sammanlagt). Detta omfattar också situationer där läkemedelsutbytet har gjorts med ett referensprissatt preparat, men det skulle ha funnits preparat på marknaden som var förmånligare än referenspriset.
I situationer där läkemedelsförskrivaren har förbjudit läkemedelsutbyte var skillnaden mellan totalkostnaderna för det expedierade och det förmånligaste preparatet 14 miljoner euro och i situationer där patienten själv har förbjudit läkemedelsutbytet 10 miljoner euro 2023. Om läkaren förbjuder utbytet av ett läkemedel ska det finnas en medicinsk eller terapeutisk grund för förbudet som ska antecknas i journalhandlingarna. Om patienten förbjuder läkemedelsutbytet betalar hen själv skillnaden mellan läkemedlets inköpspris och det fastställda referenspriset.
När man endast granskar skillnaden mellan läkemedlets inköpspris och det referenspris som fastställts för det, är skillnaden i de sammanlagda kostnaderna klart mindre (bild 2), cirka 25 miljoner euro. Den största skillnaden i kostnaderna är i situationer där den läkare som förskrivit läkemedlet har förbjudit läkemedelsutbyte med receptanteckning på terapeutiska grunder (cirka 13 miljoner euro). Den näst största skillnaden i kostnaderna är i situationer där patienten själv har förbjudit utbytet, dvs. kostnaden har orsakats läkemedelsanvändaren själv (cirka 8–9 miljoner euro).
Bild 2. Kostnadsskillnaden mellan det expedierade och det förmånligaste läkemedlet jämfört med referenspriset 2021–2023. Skillnaden mellan kostnaderna för det billigaste och det expedierade preparatet har beräknats genom att från läkemedelsexpedieringens kostnader dra av både expedieringsavgiften och läkemedlets fastställda referenspris.